Rökning

Jag dömmer ingen som röker, vet hur j**la gott det är och inte minst hur svårt det är att sluta röka. Men jag kan säga med facit i hand att lungcancer är ingen rolig sjukdom och att utgången är oftast döden, bara lite varierande på hur länge det tar innan sjukdomen tar över.

Men eller hur är det konstigt att det kan vara så gott att andas in rök, och vad jag vet så är det bara den röken som är god att andas in. Och ändå kan t.om jag vara röksugen ibland, inte så ofta som jag trodde att ja skulle vara när jag slutade men det händer.

Träffade en äldre dam på behandlingen en gång och hon hade fått lungcancer genom passiv rökning, hennes mans rökning. Förstå för den mannen vilka dåliga samvetskänslor han måste ha fått när hon kom hem med det beskedet. Men det är ju också så konstigt att vissa kan röka eller jobba i dåliga lungförhållanden och inte få någon lungsjukdom medans vissa som denna tant inte har rökt och har haft ett fullt normalt svensson jobb.

Min sjukdom beror varken på rökning eller radon som många tror, utan helt enkelt ett genfel som vem som helst kan få, oftast av det kvinnliga könet, tyvärr så händer det oftare för varje decennium och det kryper ner i åldrarna. Kanske inte riktigt så ung som jag kanske som är 24 men kanske mellan 40-50 år ungefär om jag kommer ihåg rätt. Undrar vad det beror på , omvärlden? livsstil? miljön?

Men tillbaka till rökningen, eller hur är det egentligen lite ohumaniskt att det är lagligt att förgifta sig själv och dessutom betala för det. Och också att man är medveten om konsekvenserna när man puffar i sig det "goda nödvändiga" men ändå gör vi det. Och ändå är det så svårt att sluta.

Efter att ha hängt lite på sjukhus har ja tänkt lite på dessa frågor och tankar, särskilt när man ser sjuksköterskorna som jag har haft och som jobbar med lungsjukdomar går ut och röker på deras rast, ser inte de tillräckligt med sånt skit för att inte vilja röka. Eller patienter med syrgas som rullar ut i rullstol bara för att få i sig lite nikotin mellan prover och behandling. Ja den mänskliga rasen är lite märklig hur den tänker ibland.

Är så tacksam att jag klarade av att sluta när ja fick reda på att jag var gravid med Theodor annars vet jag inte om ja hade haft orken nu att sluta med giftpinnarna. Man är oftast mer rädd om andra än sig själv.

kram