måndag 29 augusti 2011

Igår kom monstret...

Ja jag kallar det monstret "det" där som flyger i mig ibland det kommer in i min hjärna utan att knacka på först, som får mina värsta tankar och funderingar att komma fram. -När kommer jag att dö?Hur?Vilka kommer på min begravning? Tänk om Per hittar en ny tjej som är jätte elak mot Theodor,tänk om han hittar en ny tjej och glömmer bort mig?Kommer Theodor glömma bort mig? Får jag uppleva hans student? Hans 10-årsdag?Ska jag börja skriva testamente?Det är hemskt, tårarna bara rinner över och utför kinderna.
Men samtidigt är det skönt att gråta och tänka över allt det här, det är oundvikligt. Skönt att gråta själv ibland som sagt eftersom man har inte alltid nån vid ens sida som kan trösta en så då måste man faktiskt ta tag i sig själv och sina hjärnspöken. Ibland tycker ja bara det blir värre om någon tröstar än, det blir liksom som att man tycker mer synd om sig själv och förväntar sig att den andra ska lösa allt åt en.
Som sagt kom monstret igår, konstigt eftersom jag är teoretiskt sätt starkast nu, de brukar komma kvällarna efter behandlingarna då man är som svagast.

Efter en sån kväll är allt så befriande morgon efter som nu, känns liksom som man har tömt förrådet på oro en stund, nya tag!
Imorgon behandling igen, hoppas ja mår bättre denna gång.

Ta hand om er...kramisar/E

5 kommentarer:

  1. Nu rinner tårarna här oxå... Emie, underbara Emie! Tänker på dig!

    SvaraRadera
  2. <3 men man får tänka på att jag inte mår så alla dagar. Du är så omtänksam Sonja, du har nog en extra stjärna i himlen tror jag.kram

    SvaraRadera
  3. Men fina du! Du är min hjälte! Så förståndig, klok & stark<3

    SvaraRadera
  4. Jag vill bara hjälpa dig att jaga bort det där hemska monstret och allt det onda som skadar din kropp!!
    Kramar i massor älskade Emie <3

    SvaraRadera